Vad heter midsommar på danska
Danmarks motsvarighet till midsommarafton heter Sankt Hans afton. Och precis som vår svenska midsommar är det en hyllning till årets längsta dag. Sankt Hans afton infaller alltid den 23 juni, oavsett vilken veckodag det är. Det är alltså inte som i Sverige, där midsommarafton alltid är på en fredag. Midsommar är en förkristen högtid som lyckats fortleva efter kristianiseringen och som firas nära sommarsolståndet , främst i Nordeuropa.
Det är en allmän folkfest med oklara anor i en kanske förhistorisk sommarsolståndsfest. Begreppet midsommar användes redan på forntiden jämför fornengelska : midsumor och är belagt i fornsvenskan som miþsumar redan i Västgötalagen från slutet av talet. I Finland och Sverige infaller den numera under perioden 20—26 juni, med inledande midsommarafton fredagen 19—25 juni. Sedan talet firar den kristna kyrkan Johannes Döparens födelse den 24 juni varför högtiden i vissa områden starkt har förknippats eller fortfarande förknippas med honom.
I folkligt svenskt firande har midsommarafton , likt julafton och påskafton , en starkare ställning än själva midsommardagen , vilket är en nordeuropeisk särtradition. Det är bara i Sverige och Finland som midsommardagen är en helgdag röd dag. Det är okänt om midsommarfirande förekom under förkristen tid, varför alla förkristna kopplingar är spekulativa. Sett ur astronomisk synvinkel infaller sommarsolståndet på norra halvklotet endast tre dagar före det ursprungliga kristna midsommardatumet, 24 juni med inledande högtidsafton 23 juni.
Norr om norra polcirkeln går solen inte ens ner under horisonten vid sommarsolståndet midnattssol och även nära polcirkeln ner till ca 60° latitud är det ljust dygnet runt. Det tidigneolitiska monumentet Newgrange visar att människor i flera tusen år kunnat bestämma vid vilken tidpunkt vintersolståndet inträffar, åtminstone på Irland. Huruvida detta var fallet även i Skandinavien, och huruvida även sommarsolståndet uppmärksammades under tidigneoliticum i något av de två geografiska områdena ifråga, är däremot mera oklart.
Om sommarsolståndet uppmärksammades under neolitikum , förefaller en sådan sedvana hunnit dö ut före järnålderns slut, om vilken medeltida skriftliga källor föreligger. Under nordisk bronsålder förekom i Sverige soldyrkan. Runstavarna pekar ut dagarna kring julianska 13—15 juli [ 10 ] gregorianska 20—22 juli , [ 10 ] vilket är en månad senare än det kristna midsommarfirandet.
Midsommar i Danmark
De äldsta bevarade skrifterna som nämner midsommarfirandet i Norden är de isländska kungasagorna från talet. Där skrivs det om Olav Tryggvason och står att läsa: [ källa behövs ] "Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul , påsk , midsommar och Mikaeli. Den kristna kyrkan började på talet fira den helige Johannes Döparens dag den 24 juni Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför sex månader före jul.
Högtiden spreds från medelhavsvärlden till andra delar av Europa med kristendomens spridning. På flera språk kallas helgen för Johannesdagen eller Sankt Hans, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar. I Svenska kyrkans kyrkoår har tidigare midsommardagen och Johannes döparens dag firats på samma dag. Detta ändrades dock då Johannes Döparens dag flyttades till söndagen efter midsommardagen. Detta innebar att midsommardagen fick temat Skapelsen i den nya Den svenska evangelieboken.
Denna tudelning av högtiden har inte skett i den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, inte heller i kristna trossamfund utanför Sverige. På talet sökte nunnorna i nuvarande Sko kloster tillstånd att anordna folkliga fester i samband med midsommar. Anledningen var troligtvis att få bukt med det stökiga folkliga firandet som bland annat innebar dans på kyrkogårdar, stöld av heliga bilder och skamlösa visor.
Det folkliga firandet ledde till att ärkebiskop Johannes [ 11 ] i Lund förbjöd midsommarvakor.
Räkna på danska
Kyrkan försökte att få det folkliga firandet till att bli ett firande av Johannes Döparen , men lyckades sämre med det än vad man lyckats med jul och Jesu födelse. Anledningen till att Johannes döparens dag infaller 24 juni är att Johannes enligt Lukasevangeliet ska ha fötts sex månader före Jesus. Att det inte blev 25 juni beror förmodligen på den romerska kalendern , som räknade datum ifrån första dagen den kommande månaden.
Juldagen 25 december var den åttonde dagen före 1 januari och då blev Johannes döparens dag den åttonde dagen före 1 juli. Eftersom juni bara har trettio dagar till skillnad från december som har trettioen hamnade Johannes döparens dag således 24 juni. Midsommardagen , som är allmän flaggdag och helgdag i Sverige, infaller i Sverige sedan och i Finland sedan alltid på en lördag 20 juni—26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döparens dag.
Detta är fortfarande fallet i till exempel Estland , Lettland och Norge. Under kristen tid fram till kallades midsommardagen bara för Johannes döparens dag. Midsommarafton är dagen före midsommardagen och infaller alltså numera på en fredag 19 juni—25 juni. Midsommarafton är inte allmän helgdag i Sverige, men i banklagen och andra lagtexter jämställs den liksom julafton , nyårsafton och påskafton med allmän helgdag.
I Danmark sjungs vid bålet ofta Midsommervisen, med text av Holger Drachmann på talet och tonsatt av P. Sankthansaften infaller alltid den 23 juni — dagen innan Johannes Döparens dag - oavsett vilken veckodag det är. I Finland firas tre högtider under midsommarveckoslutet: den kyrkliga Johannes döparens dag, den statliga Finlands flaggas dag och den folkliga midsommaren. De olika traditionerna har flätats samman.
På finska heter helgen "Juhannus" och kan på finlandssvenska kallas "Johanne" eller Johanni, framförallt i Nyland. Till traditionerna i det finskspråkiga Finland hör midsommarbastu finska: juhannussauna , midsommarbål finska: juhannuskokko , gärna vid en strand, och midsommardans finska: juhannustanssit.