Vad betyder prickarna på järnas gator
TestRail Test Management för Jira - En omfattande guide. Topp 20 viktigaste JIRA intervjufrågor och svar. Den här artikeln täcker alla frågor och svar från JIRA-intervjuer som är nödvändiga att känna till som en del av att förstå och lära sig detta berömda och mest användbara verktyg för spårning av frågor, dvs. JIRA. Munkfors bruk i hjärtat av Värmland, beläget vid Klarälvens högsta vattenfall. Fotot är taget i början av talet..
I hyttorna masugnarna smältes malmen till tackjärn med hjälp av träkol. Tackjärnet forslades sedan till hamrarna där det bearbetades till stångjärn, spik med mera i hammarsmedjorna. I flera hundra år var järnhanteringen Sveriges viktigaste exportindustri. Produktionen krävde stor yrkesskicklighet och en väl utvecklad teknik. Den drevs ofta i liten skala mätt med dagens mått. Vi har ett speciellt namn på den sortens industrianläggningar - bruk.
Det finns ingen motsvarighet till ordet bruk på andra språk. Ord för smedja och masugn finns överallt, men bruksorganisationen omfattade så mycket mer att begreppet blivit svårt att översätta. Järnbruken låg spridda längs vattendragen i skogrika områden, oftast långt från alla tätorter och från varandra. Det berodde på att några av de grundläggande förutsättningarna för driften bara fanns på vissa platser. Förr i tiden fanns inget annat än fallande vatten som kraftkälla för att driva gruvpumpar, blåsbälgar, hammare, gruvpumpar, kvarnar och så vidare.
Det fanns inget annat bränsle än träkol. Brist på träkol skapade bekymmer. Redan på talet oroades statsmakterna över att skogen kunde ta slut. Därför såg man till att järnhanteringen spreds jämnt över landet för att skogarna skulle räcka till överallt. De flesta anläggningarna blev därför små, med vår måttstock. I mångt och mycket levde människorna i brukssamhällena i en egen värld , utan särskilt många kontakter med omvärlden.
Det var en alldeles speciell värld med sin egen rangordning, egna regler och vanor. Ända till slutet av talet var det vanligast med smådrift i både hyttor och hamrar. Långt in på talet sköttes de flesta hyttorna av bergsmän. Bergsmännen var bönder som hade andelar i en hytta. Andelarnas storlek angav hur lång tid varje gård fick nyttja hyttan. Den begränsade tiden krävde noggranna förberedelser.
Malm och kol måste lagras i tid för att ugnen skulle kunna matas kontinuerligt under den tilldelade tiden. Hyttan var centralpunkten för arbetet.
Historiebruk på gator och torg: från Karl XII till Pippi Långstrump
Hyttorna måste ligga vid vattenfall, och sådana fanns bara i kuperade trakter, inte i de gamla jordbruksområdena. I skogarna och deras utkanter fanns ofta rikligt med betesmarker och naturliga slåttermarker. Det var bra med tanke på att man behövde många dragdjur. Däremot passade jorden sällan för spannmålsodling. Tiden räckte inte heller till för både hyttarbete och intensivt jordbruk. I missväxttider for därför bergsbruksbygderna ofta illa.
Till en början byggdes hyttan antingen av en företagsam bergsman, eller så slog sig flera ihop, ett slags kooperativ.
Länge ledde bergsmännen själva arbetet vid hyttorna, men med tiden klarade de inte att få fram tillräckligt stora mängder tackjärn - trots att man på många håll anställde särskilda masmästare som skötte hyttan på heltid. Bergsmännen konkurrerades under talet slutgiltigt ut av en annan företagsform - bruken. Hyttor hade funnits i Sverige sedan medeltiden , men de samhällsekonomiska vinsterna blev mycket större när man kunde förädla tackjärnet till smidbart järn, s.
Speciellt från Holland lockades därför företagare och specialister på smidet till Sverige under talet. När malmen hade tagits upp ur gruvorna måste den bearbetas på olika sätt för att järnet skulle bli smidbart. I hyttan masugnen smältes malmen i brinnande träkol. Malm består inte bara av rent järn.
Historiska vingslag över gamla gränser
Där finns förutom syre också ofta andra ämnen som måste bort för att slutprodukten ska bli bra. I den glödande smältan i masugnen var järnet tyngst och sjönk alltså först längst ner i masugnspipan. När smältprocessen var färdig, vid cirka 1 grader, tappades det flytande järnet ut i formar.