Hur har historia använts i palestinakonflikten
Senast uppdaterat: Förhållandet mellan Israel och palestinierna har kallats världens svåraste konflikt. Våren drog FN:s särskilda rapportör slutsatsen att Israels åriga ockupationspolitik är apartheid. Men vad handlar egentligen konflikten om? När började det? Och på vilka sätt anser FN att folkrätten kränks? Introduktion. Motsättningarna mellan Israel och Palestina har kallats världens svåraste konflikt. Den aktualiserades på nytt hösten då Hamas, som har regeringsmakten i Gaza, genomförde en terrorattack mot Israel.
Det ledde i sin tur till ett omfattande israeliskt vedergällningskrig med stora civila förluster. Vad handlar egentligen Mellanösternkonflikten om? När började den? Hur har konflikten hanterats i FN? Staten Israel utropades år Det skedde efter att FN året innan hade antagit resolution om delning av området i en judisk och en arabisk del med Jerusalem under internationell förvaltning. Sedan dess har konflikten präglats av ett militärt starkt Israel å ena sidan och ett splittrat palestinskt folk utan egen stat å andra sidan.
Många palestinier har levt under israelisk ockupation sedan Centrala frågor i konflikten är rätten till kontroll över området, relationen mellan Israel och dess grannländer, återkommande våldsutbrott, respekten för folkrätten, Israels bosättningspolitik på ockuperat område samt de palestinska flyktingarnas situation. Israel-Palestinakonflikten är först och främst en territoriell konflikt mellan staten Israel och det palestinska folket.
Den har sin bakgrund i att europeiska judar från talet flyttade till ett område i Mellanöstern som heter Palestina. Det historiska Palestina utgör både dagens Israel och de ockuperade palestinska områdena, Gazaremsan och Västbanken. Huvuddrivkraften för den judiska invandringen var sionismen. Sionismen är en ideologi och politisk rörelse som verkar för en judisk stat i det historiska Palestina. Planen att etablera en judisk stat var inspirerad av den framväxande idén om nationalstaten — en stat till varje folk.
Önskan om en egen stat var även en reaktion på antisemitism och judeförföljelser i Europa. Det historiska Palestina utpekades som en lämplig plats för att upprätta en judisk nationalstat. Anledningen var att judarna har sina historiska rötter där. Judar fördrevs från området omkring 70 e Kr och spreds över Europa och Mellanöstern. Efter första världskriget upplöstes Osmanska riket och Palestina lades under brittiskt mandat.
Judeförföljelserna i Europa efter gjorde att invandringen ökade ytterligare. Den judiska befolkningen mer än tiodubblades under brittisk kontroll, från omkring 56 människor år till cirka år Judarna utgjorde då omkring en tredjedel av Palestinas totala befolkning. En judisk stat skulle erbjuda säkerhet för alla judar i världen som sökte skydd och den judiska invandringen till Palestina fortsatte efter andra världskriget.
Konflikten Israel–Palestina – fördjupning
Europas dåliga samvete för Förintelsen gjorde att upprättandet av en judisk stat fick brett stöd. Palestinierna ogillade utvecklingen. Situationen skapade en konflikt mellan den judiska minoriteten, den palestinska majoriteten och den brittiska administrationen. Det var starten på dagens konflikt mellan Israel och Palestina. Efter andra världskriget ville sionistledningen överta makten i Palestina och bli kvitt det brittiska styret.
Detta ledde till att sionisternas militära styrkor Haganah ingick ett samarbete med terrororganisationer Irgun och Stern som angrep britterna i Palestina. Våldet bidrog till att Storbritannien överlät Palestinafrågan till FN. FN:s generalförsamling antog den 29 november en resolution om att Palestina skulle delas i två delar där judarna tilldelades 55 procent av landytan medan palestinierna fick 44 procent.
Det accepterades av den judiska rörelsen medan palestinierna, som utgjorde ungefär 70 procent av befolkningen, betraktade förslaget som orättvist och avfärdade det. I sin deklaration redogjorde Ben-Gurion för judarnas historiska relation till området Eretz-Israel och hänvisade till Förenta Nationernas delningsresolution från Den nya staten erkändes omedelbart av USA och tre dagar senare av Sovjetunionen. Inblandningen av andra länder då och senare har gjort att konflikten blivit känd som Mellanösternkonflikten.
Kriget ledde till att drygt palestinier förlorade sina hem.
Bakgrunden till Israel-Palestina-konflikten
Ungefär hälften av den palestinska befolkningen blev flyktingar och frågan om deras återvändande har förblivit olöst. När kriget tog slut i januari hade Israel övertagit ett landområde som utgjorde 77 procent av det historiska Palestina, det vill säga 22 procent mer än FN:s delningsplan hade föreslagit.
Det är likväl dessa 77 procent som i dag anses utgöra det folkrättsligt erkända Israel. Egypten och Jordanien tog kontroll över Gaza respektive östra Jerusalem och Västbanken. Nästa krig i Palestinakonflikten var det så kallade sexdagarskriget