Dubbelmorden i linköping 2004
En man i årsåldern har gripits och erkänt dubbelmorden i Linköping Han kunde identifieras tack sökning i kommersiella DNA-databaser. När dubbelmordet i Linköping klarades upp efter 16 år var det dna-släktforskaren Peter Sjölund som stod för genombrottet. Här skriver han själv om fallet. Morgonen den 9 juni slog nyheten ner som en bomb. Gärningsmannen som jagats för dubbelmordet i Linköping hade äntligen gripits. I 16 år hade polisen vänt på alla stenar i en mordutredning som hunnit växa till Sveriges näst största, efter Palmemordet.
Ändå hade mannen lyckats gå under radarn, tills han till slut kunde ringas in med hjälp av en ny metod med släktforskning utifrån de dna-spår han lämnade på brottsplatsen. Det var första gången i Europa som en gärningsman hittats på det här sättet. Bakom upplösningen låg ett komplicerat tekniskt arbete av flera aktörer, för att få fram den dna-profil som krävdes för kunna bygga det släktnät som fångade dubbelmördaren.
Åsgatan, Linköping, morgonen den 19 oktober Åttaårige Mohammed Ammouri var på väg till skolan genom det lugna bostadsområdet när han attackerades av en knivbeväpnad man och brutalt höggs till döds. Samtidigt kom den åriga språkläraren Anna-Lena Svensson ut från sin port och blev vittne till vad som hände. Mördaren överföll även henne och knivhögg henne så svårt att hon avled vid ankomsten till sjukhuset.
Dubbelmordet chockade Linköping och berörde hela Sverige. Polisens tekniker hittade snabbt mordvapnet som låg slängt på marken. En stund senare hittades även en stickad mössa, som gömts i ett tidningsställ en bit från platsen. Från dessa båda föremål kunde mördarens dna säkras. Polisen hade nu gärningsmannens genetiska fingeravtryck och ett antal vittnen som berättade att mannen troligen var i årsåldern.
Spaningsledningen kände sig hoppfull att brottet snabbt skulle kunna klaras upp. Ändå skulle det dröja nästan sexton år innan förövaren hittades och greps. Kalifornien, april Nyheten kablas ut över världen — en av USA:s värsta seriemördare har gripits. Mannen kallas The golden state killer och härjade i Kalifornien på och talen, då han begick minst 13 mord och ett tal våldtäkter. Nu hade han hittats med hjälp av en helt ny metod — dna-sökning efter släktingar i kommersiella släktforskningsdatabaser.
Dubbelmordet i Linköping
Polisen i Sverige såg snabbt möjligheterna att lösa kalla fall med dna-släktforskning och dubbelmordet i Linköping utsågs till pilotfall för att pröva metoden. Som släktforskare hade jag länge hjälpt privatpersoner med att hitta okända fäder och att lösa andra släktgåtor med hjälp av dna. När jag fick höra att polisen ville använda de här metoderna erbjöd jag min hjälp.
Jag knöts till utredningsgruppen och första steget var att sätta igång den komplicerade processen för att få fram en dna-profil som var tillräckligt omfattande för att kunna laddas upp till släktforskningsdatabaserna. Som vi ska se är det en långt mer detaljerad profil än de dna-data som polisen brukar arbeta med. Det finns fem stora kommersiella dna-databaser för släktforskning: Ancestry, My heritage, Family tree dna, 23 and me och Gedmatch.
Så löste släktforskaren dubbelmordet
Bara Family tree dna och Gedmatch tillåter polisen att söka släktingar utifrån genetiska spår. Här kan polisen ansöka om att få ladda upp en dna-profil om det gäller en utredning av ett grovt våldsbrott. Profilen matchas då mot testade personer, men endast de personer som kryssat i ett val att vara synliga för polisens sökningar. Polisen kan inte se en persons genetiska kod, utan ser bara om någon bit av de testades kod är identisk med den eftersökta profilen och därmed släkt med gärningspersonen.
I kedjan från det insamlade dna-spåret i Linköping till en komplett dna-profil som fungerar för släktforskning och vidare till en lista med dubbelmördarens släktingar, var många aktörer inblandade. Polisen startade kedjan när de samlade in mordvapnet och gärningsmannens mössa. Föremålen lämnades sedan till Nationellt forensiskt centrum i Linköping för undersökning. På både kniven och mössan fanns blod och den efterföljande dna-analysen visade att kniven hade blodspår från tre personer, varav en även hade lämnat blod på mössan.
Slutsatsen var att den personen måste vara gärningsmannen. Nationellt forensiskt centrum lade in dna-profilen i sitt spårregister, men fick ingen matchning, varken mot någon tidigare dömd person eller mot spår från någon annan brottsplats. Allt detta skedde hösten Den svenska polisen har samlat genetiska spår och använt dna-profiler som bevis sedan slutet av talet. Profilerna lagras i dna-register som sköts av Nationellt forensiskt centrum.
Medan polisen alltså analyserar 15 ställen i den genetiska koden, analyserar släktforskarnas dna-tester närmare ställen.