Hur fungerar transportmedel
Transport av personer och varor inom Sverige står idag för en fjärdedel av Sveriges energianvändning. Många av våra transporter slukar massor av fossil energi, till exempel de med bil, flyg eller lastbil. Här kan du läsa mer om transporters miljöpåverkan och hur de kan bli mer hållbara och miljövänliga.
Hållbara transporter
Ansvaret för den upphandlade kollektivtrafiken utgår från den regionala kollektivtrafikmyndigheten inom respektive region. Marknadsföring sker via välkända varumärken som SL, Västtrafik eller Skånetrafiken. Varje kollektivtrafikmyndighet upprättar regionala kollektivtrafikplaner och tar beslut om var det ska finnas offentlig trafikplikt där trafiken upphandlas och delfinansieras med offentliga medel. Den svenska kollektivtrafikbranschen är i teorin helt avreglerad och det är öppet för privata aktörer att etablera buss-, tåg- eller båtlinjer på kommersiella grunder.
I praktiken upphandlas och planeras merparten av den lokala och regionala kollektivtrafiken av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna RKM. Kollektivtrafiken finansieras till cirka 50 procent av biljettintäkter och till 50 procent av regionbidrag från landstingsskatten. I vissa fall sker finansiering även via kommunalskatten. På en mer detaljerad nivå kan finansieringen fördelas annorlunda.
Vissa linjer finansieras till 90 procent av skattebidrag och till 10 procent av biljettintäkter, som landsbygdstrafik eller båtlinjer.
Och stomlinjer i stadstrafik är helt finansierade av biljettintäkter. Kollektivtrafikmyndigheterna upphandlar respektive trafikuppdrag av trafikföretag som Nobina. Oftast är det trafikföretagen som äger och underhåller bussarna, anställer förarna och detaljplanerar tidtabellerna. Samhällets investeringar i kollektivtrafiken bidrar till några grundläggande nyttor:. Investeringarna bidrar även till att öka trafiksäkerheten övergripande, risken att förolyckas under en bilresa är till exempel dubbelt så stor i jämförelse med motsvarande bussresa.
Dessutom så främjas folkhälsan, en kollektivtrafikresenär går i snitt dubbelt så mycket som en bilist, och cyklar tre gånger så mycket. Inom de flesta regioner är det politiken i regionen som reglerar kollektivtrafikens utveckling. Kommunen har ingen direkt beslutanderätt över trafiken, men specifika önskemål och behov utgör normalt sett ett viktigt underlag för regionens beslut. Kommunen bidrar även ofta med extra finansiering om det finns behov av mer kollektivtrafik eller vid andra prioriteringar.
Det är dock främst genom planansvaret som kommunen påverkar utvecklingen av kollektivtrafiken. Planansvaret reglerar var nya bostäder, arbetsplatser och serviceinrättningar ska etableras och omfattar även väginfrastrukturen. En ökad befolkningstäthet och bebyggelse i kollektivtrafiknära lägen är avgörande faktorer för att kollektivtrafiken ska kunna utvecklas i en positiv riktning. Även infrastrukturen påverkar utvecklingen av kollektivtrafiken — den faktiska restiden är den enskilt viktigaste faktorn när människor ska välja färdmedel.
Hållplatsernas placering och konstruktion påverkar hur mycket de kommer att nyttjas, och vägarnas utformning styr hur snabbt bussen tar sig fram i förhållande till bilen. Utöver regionerna och kommunerna har Trafikverket en viktig roll i egenskap av väghållare för alla större vägar. Parkeringsregler är ytterligare en faktor som påverkar människors val av färdmedel. Att undvika krångel med parkering är ett viktigt incitament som gör att människor väljer kollektivtrafiken framför bilen.
Kostnaden för parkeringen är dessutom en direkt synlig kostnad vilket påverkar valet av färdmedel. Att etablera en ny busslinje kan jämföras med byggandet av en ny bilväg. De respektive nyttorna är jämförbara och på samma sätt som bilvägen, skapar busslinjen resmöjligheter där resenärerna vet att busslinjen alltid finns tillgänglig.
Hur fungerar kollektivtrafiken?
Dessutom är ledtider och kostnader för busslinjen och bilvägen på en jämförbar nivå. Den stora skillnaden är att busslinjen är tillgänglig för alla och hållbar. Att etablera en ny busslinje tar normalt sett cirka 18 månader från förslag till trafikstart. De långa ledtiderna beror på att busslinjen ska integreras i ett komplext infrastruktursystem i staden eller regionen. Eftersom införandet av en ny busslinje innebär stora investeringar behöver beslutet utredas övergripande och på detaljnivå.
Dessutom måste alla berörda parter ges en möjlighet att yttra sig om förslaget. Om beslutet att utöka trafiken kräver ytterligare fordon tillkommer cirka 12 månaders ledtid från beställning till färdig leverans av en ny buss. Tidtabellerna för kollektivtrafiken i Europa är synkroniserade eftersom järnvägsnätet och den internationella tågtrafiken kräver det. Då en stor del av busstrafiken ansluter till en tågavgång måste bussens tidtabell justeras utifrån tågets tidtabell.
Uppdateringen av tidtabeller sker den andra söndagen i december varje år. Att planera scheman för bussar och förare är en komplex process som optimeras för att verksamheten ska vara så effektiv som möjligt. Normalt sett är samtliga bussar i trafik klockan Varje avgång som tillkommer under tidsperioden gör att ytterligare en förare behöver anställas och att ytterligare en buss behöver köpas in. Optimeringen av trafiken och framtagande av scheman tar cirka tre månader att utföra, dessutom behöver förarna få tillgång till sina nya scheman i god tid innan de träder i kraft.